Depression hos äldre är idag ett folkhälsoproblem
Världens befolkning blir allt äldre som ett resultat av att vi äter bättre mat, har tillgång till en förbättrad hälso-och sjukvård samt en ökad förmåga att bota sjukdomar som tidigare var dödliga. Om dessa extra år kan tillbringas i god hälsa så innebär det ett liv med få begränsningar men om dessa år istället domineras av fysisk eller psykisk sjukdom så kommer det att påverka främst individen men även samhället negativt. Det är därför angeläget att till alla äldre kunna erbjuda åtgärder som främjar hälsa och förebygger ohälsa.
Psykisk ohälsa, framför allt depression är för individer mellan 65-80 år en av de mest vanliga orsakerna till försämrad livskvalitet. Depression ökar risken för att drabbas av demens men ökar också risken för t.ex. stroke, diabetes och hjärtinfarkt. Det kan vara svårt att upptäcka tecken på depression hos äldre då symtomen inte visar sig på samma sätt som hos yngre. Äldre kan uppvisa mer kognitiva förändringar t.ex. förändringar i tankeverksamhet, uppmärksamhet och minne men även uppvisa mer fysiska symtom som t.ex. minskad aptit och sömnsvårigheter, än yngre. Den behandling som oftast används är antidepressiv medicinering vilken medför stor risk för biverkningar som t.ex. dåsighet och yrsel som i sin tur kan leda till ökad risk för fall med påföljande skador. Psykologisk behandling förskrivs sällan trots att det har visat sig ha effekt även för äldre.
Pensioneringen innebär för de flesta en stor förändring i tillvaron. För somliga kan det innebära en övergång till ett lugnt och behagligt liv medan för andra kan förlust av arbetsuppgifter, nätverk, arbetskamrater och försämrad ekonomi leda till minskad självkänsla och i värsta fall livsleda.
Det övergripande syftet med avhandlingen var att fördjupa kunskapen om depressiva symtom hos äldre och även upplevelsen av övergången till att bli pensionär. Slutligen utvärderades en intervention för att förebygga depressiva symtom hos äldre.
Avhandlingen består av fyra artiklar. Delstudiernas syften var följande:
(I) Att undersöka förekomst och samband mellan depressiva symtom och ensamhet i relation till ålder och kön i ett randomiserat svenskt urval i åldersgruppen 65-80 år samt att undersöka i vilken utsträckning de som enligt självskattning uppvisade depressiva symtom hade besökt hälso-och sjukvården och/eller använde antidepressiv medicinering.
(II) Att utvärdera effekten av gruppdiskussioner där strukturerad reminiscens och PBM (Problem Baserad Metod) användes bland äldre, avseende depressiva symtom, livskvalitet och självskattad hälsa.
(III)Att beskriva individuella upplevelser av året innan och tiden efter pensioneringen.
(IV) Att utvärdera frågeformuläret HAD (Hospital Anxiety and Depression Scale) avseende om det är lämpligt att använda i åldersgruppen 65-80 år och om det har en förmåga att ge en korrekt bild av eventuella könsskillnader i förekomst av depressiva symtom
En enkät skickades ut till ett slumpmässigt urval av alla individer i Sverige i åldern 65-80 år (I). Enkäten bestod av frågor om bl.a. hälsa, upplevd ensamhet, levnadsvanor, sjukdomar, livskvalitet, depressionssymtom, vårdkontakter och behandlingar. Resultatet visade att svenskar i gruppen 65-80 år generellt har god hälsa men att ca 10 % har depressiva symtom och ca 28% känner sig ensamma. Det visade sig också finnas ett samband mellan depressiva symtom och att känna sig ensam. Detta samband minskade med stigande ålder. Av de som hade depressiva symtom hade cirka hälften träffat en läkare senaste tre månaderna, dock hade bara cirka en fjärdedel behandlats med antidepressiva läkemedel. Dessutom så visade sig att anledningen till att denna grupp inte valde att söka vård fast de egentligen var i behov av det berodde på att de blivit dåligt bemötta vid tidigare besök i hälso-och sjukvården. Väldigt få av de som uppvisade depressiva symtom hade haft kontakt med psykolog eller kurator, vilket tyder på att denna åldersgrupp sällan erbjuds psykologisk behandling. Ett oväntat resultat var att en större andel män uppvisade depressiva symtom jämfört med kvinnor.
För att undersöka om den oväntade könsfördelningen avseende depressiva symtom berodde på den skala (HAD) som användes för att mäta depression och ångest, genomfördes en statistisk utvärdering (IV). Resultatet visade att skalan ger tillförlitliga resultat för aktuell åldersgrupp oavsett kön.
I studie II testades och utvärderades en intervention med avsikt att förebygga depressiva symtom hos dem som är i riskzon för att utveckla depression. Metoden bygger på gruppsamtal där strukturerad reminiscens och en problembaserad metod används. Interventionen genomfördes i ett samhälle i Västernorrland och de som erbjöds att delta var i riskzon för depression enligt poäng på depressionsskalan (HAD-Depression). Det var 18 personer som deltog fördelade på 3 grupper. Grupperna träffades 10 gånger, 2 timmar varje gång. Träffarna följde en manual där session 1-5 hade ett speciellt tema med fokus på positiva minnen förknippade med t.ex. skoltiden, ungdomstiden och vuxenlivet (reminiscens). Från session 6-9 användes problembaserad metod där deltagarna först tillsammans fick ” brainstorma” om vad ett bra liv som pensionär innebär och vilka hinder och möjligheter som finns för att uppnå detta. Utifrån vad som framkom valdes individuella förändringsmål som skulle utvärderas vid kommande träff. Under session 10 valdes någon pröva på aktivitet/ underhållning samt en gemensam utvärdering av deltagandet. Interventionen utvärderades därefter genom enkät avseende depressiva symtom, självskattad hälsa och livskvalitet direkt efter sista träffen och efter 1 år. Även en skriftlig individuell utvärdering avseende hur det var att delta i gruppsamtalen genomfördes efter interventionen. Enkätresultatet visade en minskning av depressiva symtom, en ökad självskattad hälsa och ökad livskvalitet. Deltagandet i gruppträffarna utvärderades positivt vilket deltagarna beskrev som t.ex. att ha fått nya insikter om sig själv, känna sig engagerad och ha fått ökat självförtroende.
I Studie III tillfrågades de i två samhällen i Västernorrland som hade gått i pension senaste 12 månaderna. Det var 13 som blev intervjuade individuellt och inledande frågor var: Hur upplevde du sista året innan du gick i pension och? Hur har ditt liv blivit som pensionär? Resultatet visade att det året före både fanns förväntningar på pensionärslivet men även oro för hur det skulle komma att bli. Några planerade inför pensioneringen för att förbereda sig men det fanns också en längtan efter ledighet. Oro för hälsan, att förlora inkomst, arbetskamrater och ett socialt sammanhang visade sig men också en sorg över att inte längre vara behövd på arbetet. Efter att ha tillbringat en tid som pensionär så hade en del av förväntningarna infriats såsom att ha tid för familj och till hobby men också att ha hittat sammanhang där man fyllde en uppgift och kände sig behövd och bekräftad. Däremot så kvarstod oro för ekonomin och hälsa men även en känsla av isolering och att vara ”bortkopplad” främst från tidigare arbetskamrater framkom .
Depression hos äldre är idag ett folkhälsoproblem där det finns brister i uppmärksamhet avseende de som är i riskzonen för att drabbas samt brister när det gäller förskrivning av psykologisk behandling som alternativ till läkemedelsbehandling. Över en fjärdedel av alla mellan 65-80 år känner sig ensamma och det finns ett samband mellan ensamhet och depression. Att förebygga depression genom en förhållandevis enkel och kostnadseffektiv metod har i denna avhandling visat sig vara ett möjligt alternativ och skulle samtidigt kunna vara en åtgärd för att minska känslan av ensamhet. Övergången från aktivt arbetsliv till att bli pensionär kan innebära förändringar som på olika sätt påverkar en individs liv och det krävs uppmärksamhet kring detta både inom arbetsorganisationen men även inom hälso-och sjukvården för att kunna stödja ett hälsosamt åldrande.
Avhandling: Depression in late life-prevalence and preventive intervention
