Digitaliseringen frigör mer tid för vård
Dagens vårdkris består till stor del på att vården inte hängt med i den digitala utvecklingen. Martin Ingvar, professor i integrativ medicin på Karolinska belyser i en intervju som publicerades den 3e juli på Ciennce att personalen inom vården tvingas jobba i ålderdomliga vårdinformationssystem som gör det omöjligt att ge bra service gentemot patienterna. De bilden delas delvis på Anna Starbrink, Liberalerna.
Vilka är utmaningarna i Sveriges hälso- och sjukvård idag ur ett digitalt perspektiv?
”Dagens bristande digitala stöd för vårdpersonal och patienter är en viktig delförklaring till många av vårdens största problem, såsom personalbrist, en stressig arbetsmiljö, onödiga patientsäkerhetsrisker och bristande tillgänglighet och kontinuitet för patienterna. Dagens virrvarr av gammaldags och osammanhängande IT-system skapar enorm frustration i det dagliga kliniska arbetet, och gör att vårdpersonalen förlorar både arbetstid och energi när teknikstrul och onödig administration minskar tiden för vård. För patienten innebär det risker att rätt information inte finns tillgänglig vid besök hos en ny vårdgivare. Dessutom är den dåliga digitala tillgängligheten en förklaring till låga förtroendesiffror för vårdens tillgänglighet”, säger Anna Starbrink.
”Ett bristande helhetstänk, decennier av underinvesteringar i moderna IT-stöd, svagt ledarskap och gammaldags regelverk och avtal som hämmar innovation är viktiga förklaringar till varför utvecklingen har gått långsamt. Landstingen har varit saktfärdiga på att uppdatera vårdavtal och ersättningssystem som belönar de vårdgivare som vill införa ny teknik, och staten har varit långsam med att kartlägga och åtgärda hinder för en sammanhållen och effektiv informationsförsörjning. Det har inte ställts några krav på digital tillgänglighet ens för basala e-tjänster för patienterna, och landstingen har haft en övertro på att all teknisk utveckling ska ske i egen regi. Detta har bromsat och hållit tillbaka de vårdaktörer som sedan länge försökt utveckla innovativa digitala vårdtjänster. Vårdens interna IT-stöd är dessutom så ålderdomliga att nya funktioner är mycket svåra och kostsamma att införa, vilket hindrar utvecklingen av nya arbetssätt i vården”, säger Anna Starbrink.
Digitaliseringen har effektiviserat många branscher och inom vården används idag flera olika system som generar patientdata. Dokumentationen i systemet sker dock på olika sätt i de olika landstingen vilket gör att systemen inte kan dela data med varandra. Det finns dock internationellt etablerade standarder som vi skulle kunna använda oss av i Sverige men det saknas ledarskap i frågan. Hur ska vi gå tillväga för att enas nationellt i frågan om standarder för vårdinformationssystem och vem är det som ska ta det ansvaret?
”Vården behöver moderna, modulbaserade och standardiserade IT-system som följer internationella standarder. För att nå dit krävs dels stora investeringar i ett genomgripande teknikskifte för att skrota den teknik som skapades på 1990-talet, dels att en samlad styrning och kravställning för tekniska och semantiska standarder etableras. Staten bör ta ansvar för att ställa skarpa och normerande funktionskrav på att information ska kunna följa patienten oavsett vårdgivare, och att informationen ska vara strukturerad på ett enhetligt sätt så att den är läsbar oavsett system. Sjukvårdshuvudmännen bör ta ansvar för att enas om gemensamma tekniska specifikationer för vårdens samlade informationsmiljö, där samma grundkrav på standarder och arkitektur för lagring av data ställs i alla upphandlingar. Staten, huvudmännen, näringslivet och vårdprofessionen bör i bred samverkan driva på det nationella och internationella standardiseringsarbetet inom SIS, CEN och ISO för att Sverige inte bara ska följa, utan även sätta internationella standarder”, säger Anna Starbrink.
Vilka är de största möjligheterna som digitaliseringen av Sveriges hälso- och sjukvård medför?
”Digitaliseringen innebär en unik möjlighet att frigöra mer tid för vård, och därmed lösa en del av vårdens personalförsörjning, när vårdpersonalen kan befrias från krånglande IT-system med långa svarstider, olika inloggningar och mängder med manuella dubbelregistreringar. En bra digital arbetsmiljö bidrar också till att medarbetare känner mindre stress och kan därmed bidra till att fler vill jobba kvar i vården, eller återvända om man lämnat yrket. Digitaliseringen innebär också en fantastisk möjlighet att individ- och behovsanpassa patientens möte med vården, där man själv kan välja hur man vill möta vården utifrån person och situation. En kroniskt sjuk människa kan få friheten att leva så frisk och självständigt man kan med stöd av tekniken, både i hemmet, på jobbet och fritiden. Patienter kan ha regelbunden kontakt och stärkt kontinuitet med sin egen läkare när man kan nå vården direkt från sjuksängen, på resan eller från jobbet för uppföljande samtal. Tillgängligheten för de som är sjuka mer sällan kan stärkas när den första kontakten med sjukvårdsrådgivningen kan automatiseras, och patienten kan guidas till rätt expertis som kan ge råd, stöd och vård. Bättre återanvändning av avidentifierade patient- och hälsodata innebär också att nya behandlingsmetoder och innovativa läkemedel kan tas fram snabbare”, säger Anna Starbrink.
