Gemenskap är viktigare än tävling för att nå idrottslig framgång


Att delta i föreningsidrott är en av de mest populära organiserade fritidssysselsättningarna bland barn men många slutar i tonåren. Några är dock kvar, varför då? Är det drömmen om att bli bäst som gör att vissa fortsätter eller finns det andra anledningar? I min avhandling ”Vilka stannar kvar och varför?” belyser jag vilka som deltar i föreningsidrott, i vilka idrotter och varför ungdomar fortsätter under uppväxtåren. Genom att rikta blicken mot vad som utmärker de som föreningsidrottar och vad som framstår som viktigt och meningsfullt diskuteras föreningsidrottens tillgänglighet och de villkor och förutsättningar som karaktäriserar ungas idrottande. Samhället vill att barn och ungdomar ska utöva idrott, men resultaten visar att ungdomar måste vara på ett visst sätt och anpassa sig till idrottens krav för att kunna delta. Trots den idrottspolitiska viljeinriktningen att idrotten ska vara öppen för alla är tillgänglighet således villkorad. De som är kvar verkar ha en särskild smak för idrott och många har goda skolbetyg. De ungdomar som fortsätter betonar att lärande, gemenskap och kampen i stunden är viktiga ingredienser i idrottsutövandet. Få framhåller att det är viktigt att tävla och nå idrottslig framgång.

Min avhandling har ett salutogent och kultursociologiskt perspektiv där analysen har genomförts med hjälp av Aaron Antonovskys och Pierre Bourdieus begrepp. Med ledning av ungdomarnas beskrivningar problematiseras och analyseras vad de unga måste begripa, hantera och uppleva som meningsfullt för att föreningsidrotten ska te sig attraktiv och vara tillgänglig. Boken riktar sig till alla som är intresserade av frågor som rör ungdomars idrottande, till exempel lärare, ledare och tränare samt studerande på utbildningar med idrottsinriktning.

Vilka stannar kvar och varför? En studie om ungas föreningsidrottande under uppväxtåren 


Läs mer