Har vi ett ansvar att stoppa miljöförstöringen?


Photo: Petter Rudvall

Den naturvetenskapliga forskarkåren står alltmer enad: vi blir fler och fler människor på jorden och våra aktiviteter blir alltmer tärande på miljön. Vi skövlar regnskogarna, utfiskar haven och släpper ut gifter och koldioxid i atmosfären. Genomsnittstemperaturen höjs, vattennivåer stiger och allt fler djurarter hotas av utrotning. Naturkatastrofer och felslagna skördar ökar, och världens svältsituation förvärras. Som om inte detta vore nog lär dessa problem framöver eskalera i både antal och intensitet. Med en ökande medvetenhet om de stegrande miljöproblemen aktualiseras frågor om våra moraliska förpliktelser att förhindra denna utveckling. Har vi ett ansvar att stoppa miljöförstöringen? I så fall, gentemot vad eller vem: miljön i sig eller enbart oss själva som är beroende av den? Och hur ser vårt ansvar ut gentemot kommande generationer?

Trots den vetenskapliga enigheten om miljöproblemen står världen oenig om hur de ska lösas. Men vad beror då detta på? Min utgångspunkt i denna bok är att mycket av de kvarvarande oenigheterna beror på att vi har olika grundsyn i moralfrågor: om vad som har värde, om vilka som har moralisk status och om vilka normer som är korrekta. Jag tror också att oenigheten beror på en oklarhet kring vilka rekommendationer som dessa moralperspektiv ger då de tillämpas på miljöproblemen. Därför tror jag att varken vetenskaperna eller politiken är tillräckliga för att lösa miljöproblemen. Dessa kan nämligen inte ge oss svar på frågorna om vad som i grunden är bra eller om hur vi bör agera och leva våra liv. De ger oss måhända medel för att nå våra mål, men de ger oss inga svar på frågan om vilka mål vi bör ha. De kan heller inte förklara varför de beslut vi väl fattar är riktiga eller felaktiga. Etiken kan däremot göra det. Miljöetiken är den gren av etiken där de moraliska frågorna kring miljöproblemen studeras i detalj. Det är också vad som görs i denna bok.

Köp boken: Miljöetik


Läs mer