Ny studie om strålbehandling av huvud och halscancer


Huvud-, halscancer är ett samlingsbegrepp för tumörer i övre delen av luftvägarna samt munhåla och svalg. Det är en relativt ovanlig cancerform i Sverige med cirka 1300 nya cancerfall årligen. Cancer i halsmandlarna har dock ökat under det senaste decenniet och denna ökning är kopplad till HPV-virus. De olika tumörformerna skiljer sig åt med avseende på bland annat förekomst, sjukdomstecken och överlevnad. Behandlingen av huvud-, halscancer är komplicerad då den kan påverka många basala funktioner hos patienter, såsom tal, andning och sväljning. Botande behandling består av kirurgi eller strålbehandling, eller en kombination av de båda. Fördelen med strålbehandlingen är att man kan bevara anatomin i området, men strålbehandlingen innebär ofta biverkningar (både övergående och permanenta) som påverkar ovannämnda funktioner. Strålbehandling kan ges med olika syfte till olika dos. För att minska risken för återfall i halsens lymfkörtlar, som är den vanligaste typen av spridning, ges ofta en förebyggande behandling till en lägre dos än vad man behandlar synlig tumör till. Effekterna av denna behandling, som ingått i behandlingspraxis i många årtionden, är dock delvis bristfälligt kartlagda, både vad gäller risker och nytta.

För att förbättra överlevnaden vid strålbehandling av huvud-, halscancer har flera strategier prövats. Strålbehandling delas vanligen upp i s.k. fraktioner och vid konventionell strålbehandling med botande syfte fördelas dosen på sju veckor. Detta för att ge den friska vävnaden runt tumören en chans att reparera de cellskador som strålningen medfört. Man tänker sig att tumörvävnad har sämre reparationsmöjligheter. En teoretisk risk med detta har varit att tumörcellerna, som uppfattas som snabbväxande, ska fortsätta att växa till under en alltför utdragen behandlingstid. En sätt att förbättra behandlingsresultatet som därför prövats är att förkorta den behandlingstiden. ARTSCAN-studien är en patientstudie som bedrivits på svenska universitets-, och regionsjukhus mellan 1998- 2006. 750 patienter med huvud-, halscancer har lottats mellan konventionell 7-veckors behandling och en förkortad behandling (accelererad fraktionering) med samma slutdos.

I mitt avhandlingsarbete som består av fyra delarbeten har resultatet av denna studie undersökts. Vi har även undersökt effekterna av förebyggande behandling vad gäller risk för återfall samt biverkningar i form av sväljningssvårigheter och viktnedgång.

Resultat 

Ingen vinst med förkortad behandling har påvisats, inte heller några risker för förkortad behandling för senbiverkningar. Risken för försämrade akuta biverkningar ökar dock.

Storleken på den förebyggande behandlingsvolymen påverkar patientens viktförlust oberoende av tumörens utbredning. Den påverkar även risken för svåra sväljningsbesvär på lång sikt. Två oberoende riskfaktorer för allvarlig sväljningspåverkan efter strålbehandling har identifierats utöver storlek på den förebyggande behandlingsvolymen och dos till sväljningsmuskulatur; ålder vid behandling och tilläggskirurgi mot halsens lymfkörtlar.

En skyddande effekt mot återfall i lymfkörtlarna av doser motsvarande den som förskrivits för förebyggande behandling i ARTSCAN har påvisats i arbetet. Däremot finns ingen överrisk för död för patienter som råkar ut för ett återfall i halslymfkörtlar utanför strålbehandlat område.

Slutsats 

Resultatet av ARTSCAN ifrågasätter rollen för förkortad behandlingstid vid botande strålbehandling av patienter med huvud-, halscancer. Värdet av den förebyggande behandlingen av halsens lymfkörtlar bör noga vägas mot risker, speciellt för de riskgrupper som identifierats i denna avhandling.


Läs mer