Språket upprätthåller och utmanar rasistiska världsbilder
I min avhandling undersöker jag hur rasism kommer till uttryck och utmanas språkligt när människor kommunicerar med varandra och när olika världsbilder möts och förhandlas. I fem studier analyseras samhälleliga diskussioner om bland annat migration, vithetsnormer, islam och politisk korrekthet med utgångspunkt i tre olika kontexter: kommentarsfält till nyhetsartiklar på internet, inlägg och kommentarer på Instagram och tv-sända partiledardebatter inför valet 2014.
Avhandlingen tar sin utgångspunkt i postkoloniala teorier och har en syn på språk som verklighetskonstruerande. Begreppet strukturell rasism belyser hur rasistiska föreställningar upprepas systematiskt, hur de uppträder på olika samhällsplan och i olika situationer samt hur de kan kopplas till sedan länge rotade idéer och tankemönster. Jag har bland annat studerat kategoriseringar, positioneringar, presuppositioner (det vill säga vad som tas för givet), dialogicitet, attityder och modalitet för att på en språknära nivå kunna visa hur diskriminering och privilegiering kommer till uttryck.
Avhandlingen som helhet visar hur rasism upprätthålls av språkets strukturerande funktioner, exempelvis kategoriseringar av människor som svenska och invandrare och de föreställningar om skillnad utifrån kultur, ras, nationalitet och religion som leder till att kategorierna både framställs och värderas olika. Ett återkommande mönster är att det svenska beskrivs med positiva attribut, som demokrati, jämställdhet och tolerans, medan muslimer och migranter framställs som ett hot mot det svenska och kopplas samman med extremism och icke-demokratiska värderingar.
Även i yttranden som ger uttryck för positiva attityder till migration är skillnad en grundläggande utgångspunkt för språkliga kategoriseringar. I partiledardebatterna inför valet 2014 framställer majoriteten av politikerna Sverige som öppet och svenskar som toleranta och godhjärtade, vilket pekar ut migranter och flyktingar som de som ska tolereras. Det görs en skillnad mellan oss och dem där svenskar tillskrivs en positivt laddad position medan migranter placeras i underläge. Toleransen är dessutom villkorad. De språkliga bedömningarna av migration lyfter fram ekonomisk nytta som det mest centrala. Det vill säga, migration är bra för att det i längden bidrar till svensk välfärd och gynnar de svenskar som redan finns i landet.
Ett huvudresultat är alltså att de uppdelningar utifrån idéer om ras, nation, kultur och religion som ligger till grund för rasistiska strukturer befästs genom språket även i yttranden som förespråkar antirasism och mångfald. Språket verkar på ett underliggande plan oberoende av språkbrukarnas intentioner.
Men språket har också en potential att utmana och förändra rasistiska världsbilder. I avhandlingen studerar jag exempelvis hur vithet som norm ifrågasätts och hur nedvärderande kategoriseringar av bland annat muslimer uppmärksammas och kritiseras i samtalen.
En slutsats är att språket, eller snarare vår användning av språket, spelar en viktig roll både för att upprätthålla rasistiska strukturer och för att utmana och på sikt förändra dem. Språket mår bra av att analyseras inte enbart av språkvetare, utan av alla som använder det. Om vi uppmärksammar vårt språkbruk och funderar över vilka föreställningar och perspektiv det för vidare har vi tagit ett första steg mot förändring. En medvetenhet om språkets roll för upprätthållandet av rasistiska världsbilder kan också bidra till att diskussioner om rasism och migration blir mer nyanserade, till skillnad från de många polariserade debatter som istället handlar om vem som är rasist och vem som är politiskt korrekt.
Avhandling: Språk och rasism: Privilegiering och diskriminering i offentlig, medierad interaktion
