Tabu kring sexualitet och funktionshinder bidrar till osäkerhet inom personlig assistans


Foto: 张 学欢

De flesta är överens om att alla människor har rätt till sin sexualitet – men vad skulle det innebära att gå från ord till handling? I min doktorsavhandling i socialt arbete har jag studerat hur personlig assistans som stöd för sexuell aktivitet för personer med rörelsehinder hanteras.

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ger rätt till personlig assistans med vardagens alla göromål; exempelvis personlig hygien, att kommunicera med andra, att kunna studera eller arbeta och att ta hand om hem och familj. Lagen syftar till att skapa jämlika levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning. Genom assistans ska det vara möjligt att ”leva som andra” och få goda levnadsvillkor. Assistansanvändaren har stor frihet att bestämma hur stödet ska utformas och vad det ska innehålla, beroende på livssituation.

Vissa personer med funktionsnedsättning kan behöva assistans för att kunna uttrycka sin sexualitet. Det kan handla om att man använder sig aven kod med blicken, och då vet assistenten att den ska gå undan efter som assistansanvändaren ska ha sex med sin partner, till att assistenten förbereda ”mysigheten” i rummet, avklädning och stöd i användning av sexleksaker vid onani. I LSS nämns inte sexualitet, vilket bidrar till osäkerhet om det är något som det är okej att assistera med.

Avhandlingen bygger bland annat på intervjuer med personer med rörelsehinder som använder personlig assistans, personliga assistenter och assistanschefer. De har fått berätta om sina erfarenheter av sexuella situationer och hur de tycker att sådana bäst skulle kunna hanteras. De flesta, både assistansanvändare och personal, säger att assistansen ska bestå i förberedelser och stöd som möjliggör för assistans användaren att själva kunna utföra sin önskade sexuella aktivitet. Olika syn på vad sexualitet är kan dock bidra till gränsdragningsproblem.

Många upplever också att det är tabu att ens tala om sexualitetsfrågor, än mindre diskutera hur personlig assistans som stöd vid sexuell aktivitet skulle kunna utformas. En orsak är okunskap om sexualitet; att assistansanvändare har en sexualitet och kan behöva assistans för att uttrycka den. Osäkerheten bidrar också till en tystnadskultur när det som i själva verket skulle behövas är kompetensutveckling och dialog om frågorna. Även om det många gånger handlar om svåra frågor blir det knappast lättare att hantera genom fortsatt tystnad.

Avhandling: Så nära får ingen gå? En studie om sexualitet, funktionshinder och personlig assistans


Läs mer