Tonårsflickors psykiska hälsa påverkas positivt av dans


Foto: Keenan Constance

Förekomsten av internaliserade problem så som somatiska symptom och psykisk ohälsa har ökat bland ungdomar, särskilt bland flickor. Detta anses allvarligt eftersom forskning visar att denna typ av ohälsa i tonåren inte bara orsakar mycket lidande, utan också ökar risken för psykisk sjukdom senare i livet. Svenska studier visar att nedstämdhet, huvudvärk och magvärk förekommer mer än dubbelt så ofta bland flickor som bland pojkar i tonåren. Flickor har högre risk för depression, högre medicinanvändning, samt upplever oftare känslor av skuld och misslyckande jämfört med pojkar. Ur ett samhällsperspektivut gör den psykiska ohälsan en stor kostnad. Fysisk aktivitet är en strategi att förbättra och behandla psykisk ohälsa. Bland verkningsmekanismer nämns stärkt självkänsla, beteendeaktivering och tilltro till att bemästra situationer. För att uppnå hälsoeffekter är regelbundenheten i aktiviteten avgörande, vilket gör att aktiviteten bör ligga i linje med individens intressen. En aktivitet som upplevs positiv och invid anpassas kan stärka deltagarnas engagemang. Dans är ett exempel på fysisk aktivitet som har visat sig vara populär, särskilt bland flickor.

I min avhandling har jag undersökt effekter och upplevelser av en 8-månaders dansintervention för flickor 13-18 år. Inklusionskriterier var besök hos skolhälsovården för återkommande problem med t.ex. huvudvärk, magvärk, nedstämdhet, ångest, oro. En randomiserad och kontrollerad studie genomfördes i syfte att undersöka om dans två gånger i veckan i två terminer kunde påverka hälsan. Studien kallades för“dansprojektet”, och utvärderades både kvantitativt via enkät och kvalitativt med djupintervju. Dansklasserna varade i 75 min efter skoltid och temat varierade från afrikansk dans och showjazz till streetdance. Fokus låg på att lyfta fram flickornas resurser genom att uppmuntra rörelseglädje istället för prestation, att erbjuda ett tillfälle att uppleva kroppen på ett positivt sätt i stället för att öva till en föreställning i slutet av terminen. Kravlös atmosfär utgjorde således en central aspekt, likväl som gemenskap, kreativitet och flickornas medbestämmande. Motivationsteorin Self-Determination Theory(SDT) tillämpades, där samhörighet, kompetens och självbestämmande är centrala aspekter.

Totalt ingick 112 flickor i analyserna, 59 i dansgrupp och 53 i kontrollgrupp. Data samlades in med enkät vid baslinje samt efter 8, 12 och 20 månader. Fyra delarbeten är genomförda.

Det första och andra delarbetet undersökte följande variabler: självskattad hälsa, förekomst av somatiska symtom, mental ohälsa (emotionell stress), användning av smärtstillande medicin (analgetika), samt för dansgruppen; närvaro och generell upplevelse av interventionen. Resultaten visar att efter avslutad intervention (vid 12 m.) hade den självskattade hälsan ökat mer i dansgrupp än kontrollgrupp (p = .02), samt följande besvär hade minskat mer i dansgrupp än kontrollgrupp: somatiska besvär (p = .021), stressrelaterad mental ohälsa (p =.023) och medicinanvändning (p =.020). Närvarofrekvensen i dansgruppen visar att 67 % av flickorna deltog 50-100 % av alla danstillfällen och 92 % skattade interventionen som positiv.

I det tredje delarbetet, en kvalitativ intervjustudie, berättade ett strategiskt urval av 24 flickor om sina upplevelser av deltagande i dansinterventionen. Innehållsanalys tillämpades och utmynnade i fem generiska kategorier; ”en fristad från stress”, ”stödjande gemenskap”, ”glädje och energi”, ”ökad tilltro på sin förmåga och stärkt själv-medkänsla”, samt ”dans som känslomässigt uttryck”. Huvudkategorin, den centrala förståelsen av flickornas upplevelser, summerades som “erfar kroppsförankrad självtillit som öppnar nya dörrar”.

Det fjärde delarbetet, en hälsoekonomisk utvärdering, jämförde dansinterventionen som komplement till skolhälsovård med endast skolhälsovård. Analysen visade att dansinterventionen kostade 27 600 SEK(3830 USD) per vunnen QALY (kvalitetsjusterade levnadsår), vilket anses vara kostnadseffektivt. Kostnadseffektiviteten berodde på vinster i livskvalitet (p=.04) räknat i (QALY vinst = 0.1), på minskat antal skolsköterske besök(dansgruppen minskade besöken med 54 % och kontrollgrupp med 25 %), samt på att dansinterventionen var en förhållandevis billig insats. Vid långtidsuppföljningen rapporterade 92 % av flickorna i interventionsgruppen och57 % i kontrollgruppen att de var engagerade i någon form av fysisk aktivitet.

Resultaten i denna avhandling visar att denna intervention med dans två ggr/v i två terminer genererade positiva hälsoeffekter för tonårsflickor med internaliserade problem, samt visade sig även vara en kostnadseffektiv insats. Prestationsfri atmosfär och stödjande gemenskap visade sig ha särskilt stor betydelse för deltagarna, dansen sågs som en fristad från högt satta individuella och sociokulturella upplevda krav. Sammantaget tillför denna avhandling ny kunskap som kan vara värdefull i utformandet av framtida

interventioner riktade till denna målgrupp.

ReferensCost-utility analysis of a dance intervention for adolescent girls with internalizing problems


Läs mer