Ungdomars berättelser från uttagningsläger inom idrotten


Vår samtid är fylld med berättelser om lovande unga talanger och deras väg till framgång och berömmelse. Dessa framgångsberättelser förekommer i många olika sammanhang. Det handlar om allt från unga idoler som ska formas till professionella artister eller särskilt begåvade barn vars intellektuella resurser ska tas till vara i skolan och inte minst berättelser om unga idrottstalanger.

Det ”rationella urvalet” och dess konsekvenser

Intresset för att identifiera, välja ut och utveckla unga talanger inom idrotten verkar vara oändligt. Samtidigt som vissa talanger väljs ut för särskilda satsningar, ska idrottsrörelsen möjliggöra för alla barn och ungdomar att delta i idrotten. Detta är ett potentiellt dilemma som måste hanteras och det får också konsekvenser för idrottens utformning och praktik. I min sammanläggningsavhandling studeras ungdomar som deltar i den avslutande uttagningen till ungdoms- eller distriktslagen i fotboll, innebandy och hockey. Med utgångspunkt i en diskursanalytisk ansats, inriktar sig den första artikeln på hur urval görs trovärdigt och legitimt i Riksidrottsförbundets skriftliga material, såsom i policydokument, verksamhetsplaner och utbildningsmaterial. Den andra artikeln analyserar utifrån en narrativ ansats, hur spelare och förbundskapten (ledare) under utvecklingssamtal pratar om spelarnas förmågor, utvecklingsområden och idrottsliga mål och hur dessa samtal skapar positionen som valbarhet. Den tredje artikeln studerar de unga talangernas egna berättelser i forskarintervjuer och på vilka sätt de, i dessa personliga berättelser om framgång, använder välkända historiska berättelser om framgång.

Att göra sig valbar

Resultaten från min avhandling visar att framgångsberättelser behöver balansera vissa idrottspolitiska dilemman för att vara trovärdiga och upplevas som legitima. Det handlar om att balansera berättelsen genom att framhäva sig själv som valbar och att samtidigt framstå som en ödmjuk lagspelare. I dessa personliga berättelser, framstår idrottens ideal och föreställningar om den ödmjuka idrottaren och att man blivit uttagen utan att själv aktivt arbetat systematiskt för detta, som eftersträvansvärt. Samtidigt återkommer en annan form av personlig berättelse som i avhandlingen benämns Zlatan-berättelsen. I denna berättelse betonas den egna förmågan och betydelsen i ett närmast överdrivet självhävdande, vilket verkar innebära att kravet på ödmjukhet upphävs. Istället upplevs dessa berättelser som ofarliga och snarast charmiga. Även om dessa berättelser återfinns i andra historiska kontexter, såsom när Mohammed Ali proklamerade att han vara den bästa genom tiderna, tas dessa berättelser ofta som intäkt för ett nytt individualiserat idrottsideal som utmanar den svenska idrottsmodellen. De lyfts också ofta fram som en förutsättning för framgång i en värld av individuell konkurrens och som del av en ny framgångsberättelse i vår tid. Denna framgångsberättelse säger också någonting om de förändringar som den svenska idrottsrörelsen står inför och de normsystem, ideal och föreställningar om framgångs som måste hanteras organisatoriskt.

Avhandling: Talking talent: Narratives of youth sports selection  


Läs mer