Vart fjärde fall av dödligt våld begås av en närstående partner
Foto: Ben White
Ungefär var fjärde fall av dödligt våld[1] i Sverige begås av en nuvarande eller f.d. närstående partner[2] till offret. Trots att en hög andel av det dödliga våldet sker i partnerkontext råder det brist på forskning på dödligt partnervåld specifikt. Istället har forskningsfältet för dödligt våld främst studerat den vanligaste formen avdödligt våld, det vill säga en man som dödar en annan man. Dock finns det väsentliga skillnader mellan dödligt partnervåld och övrigt dödligt våld, och för att kunna utveckla preventionsåtgärder krävs mer kunskap om individerna som begår såväl som faller offer för dödligt partnervåld.
Enligt kartläggningar från Sverige och andra västerländska länder har det skett en gradvis minskning av det dödliga våldet sedan tidigt 90-tal. Följer det dödliga partnervåldet samma nedåtgående trend över tid? I en studie från Karolinska Institutet, baserad på samtliga lösta fall av dödligt våld i Sverige mellan 1990 och 2013, klarläggs att icke-partnerrelaterat dödligt våld gradvis har minskat sedan tidigt 90-tal, medan det dödliga partnervåldet inte minskade förrän år 2006. Majoriteten av fallen involverar en manlig gärningsperson och ett kvinnligt offer. I genomsnitt har 57 procent av alla mördade kvinnor blivit utsatta av en dåvarande eller tidigare partner, medan motsvarande siffra för manliga mordoffer är sju procent.
I aktuell studie har endast trender av dödligt partnervåld över tid kartlagts, i framtida forskning bör man även studera faktorer som kan tänkas påverka dessa trender, till exempel faktorer relaterade till jämställdhet, lagändringar och framväxten av kvinnojourer. Denna typ av forskning har hittills nästan uteslutande bedrivits i USA och till viss del i Kanada.
Det har även skett en skiftning över tid i vad som kan anses vara det ”typiska” fallet av när en man har ihjäl en kvinnlig partner. Fallen karaktäriseras i allt lägre utsträckning av tidigare polisanmälningar om våld eller kvinnofridskränkning i den aktuella relationen. Det har även blivit mindre vanligt att dessa fall sker i samband med alkoholpåverkan, hos såväl gärningsmannen som offret. Istället tycks dessa män i högre utsträckning ha en sysselsättning vid tiden för gärningen, vilket kan betraktas som en indikator för socioekonomisk status. Sammantaget indikerar resultaten på att de “typiska” fallen i lägre grad kännetecknas av problematiska karaktäristika över tid. I en annan delstudie som ingår i samma avhandling jämfördes socioekonomisk bakgrund och tidigare kriminalitet hos gärningsmän som har ihjäl en kvinnlig partner med män som har ihjäl annan än en partner. Resultaten visar tydligt att gärningspersoner av dödligt partnervåld tenderar att vara mindre belastade än gärningspersoner av övrigt dödligt våld. De har en mer etablerad socioekonomisk bakgrund och har i betydligt lägre utsträckning blivit lagförda för brott innan det aktuella gärningstillfället. Trots att hälften av gärningsmännen för dödligt partnervåld aldrig blivit lagförda för brott innan gärningstillfället begår de det grövsta våldsbrottet, vilket är unikt för partnerrelaterade fall. Däremot är det en relativt hög andel av dessa män som begår självmord i samband med gärningen, och dessa fall involverar i högre utsträckning skjutvapen.
Dödligt partnervåld begås främst av män, dock involverar 1 av 6 fall en kvinnlig gärningsperson som har ihjäl sin manliga partner. Kvinnliga gärningspersoner är mer psykosocialt belastade avseende arbetslöshet/sjukskrivning, missbruk och tidigare kriminalitet i jämförelse med män som utövar dödligt partnervåld. Dessutom är det betydligt vanligare att kvinnliga gärningspersoner har blivit utsatta för hot och våld av offret.
[1] Innefattar brottsrubriceringarna mord, dråp, samt misshandel i kombination med vållande till annans död.
[2] Inbegriper heterosexuella par såsom make/maka, sambo, och pojk-/flickvän.
Avhandling: Intimate partner homicide rates and characteristics
