Ny metod förenklar mätningen av luftpartiklar


Vi utsätts för damm hela tiden, däremot är inte allt damm skadligt. Skadligt damm som vi utsätts för på grund av arbetet är viktigt att mäta för att utreda olika hälsorisker. För att mäta damm i arbetsmiljön används idag pumpad provtagning. Pumpad provtagning innebär att en avskiljare suger in damm, med hjälp av en pump, på ett filter som vägs.

Två exempel på avskiljare som gör att partiklar av intresse samlas upp är en impaktor och en cyklon. En impaktor fungerar på så sätt att dammpartiklarna som är för stora krockar med en yta, medan resten landar på filtret. Cyklonen fungerar nästan på samma sätt, men den baseras på en luftvirvel som skiljer på dammpartiklarna utifrån storlek. Ett alternativ till pumpad provtagning av damm i arbetsmiljön skulle kunna vara passiv provtagning.

Passiv provtagning innebär att en strömkälla inte behövs för att provta. En specifik passiv provtagare, University of North Carolina passiv partikelprovtagare, studerades. Lovande resultat har redan setts med den passiva provtagaren för partiklar större än 2.5 µm, men den har visat alltför låga koncentrationer för de lägre partikelstorlekarna. Målet var att inhämta mer kunskap om denna passiva provtagare och undersöka om den kan användas för personburen provtagning i arbetsmiljön.

Arbetsmiljön som valdes för att undersöka den passiva provtagaren i var en gruva (dagbrott). Då provtagaren aldrig använts i gruvan tidigare togs även impaktorer, cykloner och andra typer av provtagare med som det redan finns kunskap om och som redan blivit testade. Mätningarna utfördes på två olika vis, både på olika platser i gruvan och även på olika personer. För att utvärdera resultatet av den passiva provtagaren tas bilder på dammet med ett avancerat mikroskop. Informationen från bilderna görs sedan om till koncentrationen av dammet för att kunna jämföra detta med de andra provtagarna.

Efter de första mätningarna visade den passiva provtagaren lägre koncentrationer jämfört med impaktorerna. Då tidigare studier visat att den passiva provtagaren stämde bra överens för större partiklar gjordes fler mätningar. Från den andra vändan av mätningar upptäcktes återigen samma fenomen. Det som inte hade tagits hänsyn till i teorin för den passiva provtagaren var att den fungerar annorlunda då det är vindstilla. Överallt i gruvan där det hade mätts var det vindstilla. Efter att ha ändrat modellen till att ta hänsyn till att det var vindstilla visade det sig att den passiva provtagaren stämde bättre överens med impaktorerna.

Den passiva provtagarens massfördelning (förhållandet mellan små och stora partiklar) visade dessutom samma form som jämförelseinstrumentets. Vid den personburna provtagningen (med den passiva provtagaren) mättes damm från arbetsmiljön och inte sådant som kom från personen. Den nya modellen visade sig även här ge en förväntad massfördelning, medan den gamla modellen inte gjorde det. Den gamla modellen var mer fördelaktig för de största partiklarna och fick därför en skev fördelning. Den passiva provtagaren uppmätte dock mycket högre koncentrationer jämfört med cyklonen.

Om hänsyn tas till att modellen måste ändras då det är vindstilla kan den passiva provtagaren användas för platsmätningar i gruvmiljön. För personburen provtagning mätte den passiva provtagaren dammet från arbetsmiljön och inte till exempel hud eller textilier. Den visade dock mycket högre koncentrationer av damm än jämförelseprovtagaren. Således kan den passiva provtagaren användas för platsmätningar i gruvmiljön, men den är ännu inte redo för personburen provtagning.

Avhandling: Measuring occupational dust exposure with a passive sampler (2018).


Läs mer